Traumatisk söndag
Dagen började bra..med en mysig frukost tillsammans med gubben. Vackert väder ute o fågelkvitter. Vi bestämmer oss efter frukost för att gå ut på en prommis med Agnes. Sagt och gjort. Vi sätter på henne selen och beger oss ut. Går upp mot vattentornet och väl där går Robin iväg mot Biltema och vi (jag o Agnes) beger oss hemöver igen. Strosar på o när vi tillslut kommer till entrén så ser jag en annan katt i sele. Pratar lite med tjejen som har den andra katten, det hela började väldigt trevligt och Agnes såg mest bara nyfiken ut på den andra honkatten. Efter 5 minuter börjar de fräsa på varandra, men vi står flera meter från varandra, så det är under ordnade former. När jag ska ta upp Agnes o gå in går hon plötsligt mot anfall, blir HELT skogstokig, kissar på sig och är HELT LIVRÄDD. Kattstackarn skriker som en stucken gris, samtidigt som hon börjar attackera mina händer. Jag ser hur de blir blodiga (jaa..jättehemskt verkligen) o min enda tanke är att få in henne i trapphuset. Lyckas med det (på nåt märkligt sätt) och väl inne släpper jag kopplet, för hon är helt vild fortfarande. Hon springer rakt in i fönsterrutan, sätter sig i ett hörn o fortsätter skrika. Ögonen är helt svarta o öronen slickade intill huvudet. Hon biter mig i fingret och det blir ett sår..gjorde redan där väldigt ont i fingrarna o handflator. Försöker få tag i nackskinnet på henne men det är omöjligt så jag får lyfta henne upp för alla trappor i selen (!!) och väl inne i lägenheten så får jag in henne i sovrummet. Stänger dörren och springer till toan. Byxorna är nerkissade av Agnes och jag blöder från flera småsår.
I badrummet kommer också chocken, börjar gråta och ringer i panik till Robin, som får åka hem från Biltema med bussen. När han kommer hem får han tillslut ut Agnes, hon lugnar ner sig efter kanske 15 minuter o lyckas få av henne selen. Vi stänger in henne på toan så hon får lugna ner sig ytterligare..
Här var jag helt skakis...sjukt otäck upplevelse! Vi åker mot Apoteket o köper sårtvätt o när vi kommer tillbaka tvättar vi av Agnes så vi får bort kisset, stackarn. Agnes verkar här må rätt okej, hon är inte räddo vild längre, men väldigt trött. Det går några timmar o Agnes återgår allt mer till sitt vanliga jag.
Mitt högra pekfinger svullnar upp o ömmar. Så jag bestämmer mig för att ringa 1177 och de säger att jag ska åka in till akuten på Ålidhem, vilket vi också gör. Efter några timmars väntetid har jag nu svullnat upp kraftigt och har svårt att böja på fingret. Läkaren skriver ut antibiotika, systern gör rent med sprit och sätter på ett bandage. Som tur är var det inget stort sår, mer som en prick som var ganska djup, men de är tydligen de farligaste, desstuom har katter bakterier i munnen (visste inte jag) som är farliga om de går in i blodet på människor, kan bli illa om man inte får behandling. Jag får även en stelkrampsspruta innan vi åker hemöver o TACK gode gud för att Robin var med, jag som är så nålrädd.
Idag har såret varat o händerna ömmar, så det blev inget extrapass idag på Systembolaget. Har bara varit hemma och tagit det lugnt. Ikväll kommer några vänner hit på middag o sen ska vi till brasan vid universitetet. Blir nog en trevlig kväll.
MEN - det jag undrar över är såklart varför Agnes blev så fruktansvärt rädd. Jag har aldrig i mitt liv hört en katt skrika så som hon gjorde igår, det var ärligt som hon trodde att hon skulle dö...jäättehemskt o se ens katt bli så skrämd. Kanske berodde det på att jag tog upp henne i famnen när vi skulle gå in o att hon va rädd för katten + att hon kände sig instängd då i min famn..eller om den andra katten utsöndrade ett "hotande" hormon..vad vet jag. Troligen beror det också på att hon inte är van vid andra katter o att det bidrog. Men nu har jag iallafall testat att låta hon få se en annan katt och nästa gång vi är ute så ska jag inte ta upp henne om det blir ett "kattmöte" dessutom ska jag så fort jag ser en annan katt gå därifrån alt. säga till den andra ägaren att vår katt inte tål andra katter (misstänker att hon är väldigt ranghög, därav hennes heta temperament..dock har jag ALDRIG sett henne såhär, det var en helt annan katt verkligen...)
Var också rädd att Agnes skulle koppla ihop den jobbiga händelsen med mig o att hon skulle fortsätta bli aggresiv mot mig. Men det verkar inte så, för hon kom flera gånger igår o strök sig mot mina ben, skulle va nära mig hela tiden, så hon visste att det blev fel igår. Men så är det ju med djur, man kan aldrig veta exakt hur de kommer bete sig i nya situationer, samtidigt får man inte vara rädd för att prova nya saker heller.
Hur som helst mår vi bra, trots att jag har kanske 20 rivmärken o ont i leder o ett finger. + ont i armen efter sprutan..stackars mig!! :-( Det kunde ha gått värre. Jag är glad att hon mår bra o inte är rädd längre. Tydligen är det väl så att vissa katter har svårare för andra, därför kommer Agnes få vara ensamkatt.
Det var lite om gårdagens trauma..allt som var tänkt att göras igår blev ju inte gjort, ligger lite efter..men har iallafall betalat räkningar, bäddat, ätit o vilat. Ska ta mig en dusch nu o göra rent såret igen..blä va äckligt med var! Tur de är lite som kommer iallafall..
Mysiga detaljer i inlägget....
Hoppas er dag igår var lugnare än min. ;-)
I badrummet kommer också chocken, börjar gråta och ringer i panik till Robin, som får åka hem från Biltema med bussen. När han kommer hem får han tillslut ut Agnes, hon lugnar ner sig efter kanske 15 minuter o lyckas få av henne selen. Vi stänger in henne på toan så hon får lugna ner sig ytterligare..
Här var jag helt skakis...sjukt otäck upplevelse! Vi åker mot Apoteket o köper sårtvätt o när vi kommer tillbaka tvättar vi av Agnes så vi får bort kisset, stackarn. Agnes verkar här må rätt okej, hon är inte räddo vild längre, men väldigt trött. Det går några timmar o Agnes återgår allt mer till sitt vanliga jag.
Mitt högra pekfinger svullnar upp o ömmar. Så jag bestämmer mig för att ringa 1177 och de säger att jag ska åka in till akuten på Ålidhem, vilket vi också gör. Efter några timmars väntetid har jag nu svullnat upp kraftigt och har svårt att böja på fingret. Läkaren skriver ut antibiotika, systern gör rent med sprit och sätter på ett bandage. Som tur är var det inget stort sår, mer som en prick som var ganska djup, men de är tydligen de farligaste, desstuom har katter bakterier i munnen (visste inte jag) som är farliga om de går in i blodet på människor, kan bli illa om man inte får behandling. Jag får även en stelkrampsspruta innan vi åker hemöver o TACK gode gud för att Robin var med, jag som är så nålrädd.
Idag har såret varat o händerna ömmar, så det blev inget extrapass idag på Systembolaget. Har bara varit hemma och tagit det lugnt. Ikväll kommer några vänner hit på middag o sen ska vi till brasan vid universitetet. Blir nog en trevlig kväll.
MEN - det jag undrar över är såklart varför Agnes blev så fruktansvärt rädd. Jag har aldrig i mitt liv hört en katt skrika så som hon gjorde igår, det var ärligt som hon trodde att hon skulle dö...jäättehemskt o se ens katt bli så skrämd. Kanske berodde det på att jag tog upp henne i famnen när vi skulle gå in o att hon va rädd för katten + att hon kände sig instängd då i min famn..eller om den andra katten utsöndrade ett "hotande" hormon..vad vet jag. Troligen beror det också på att hon inte är van vid andra katter o att det bidrog. Men nu har jag iallafall testat att låta hon få se en annan katt och nästa gång vi är ute så ska jag inte ta upp henne om det blir ett "kattmöte" dessutom ska jag så fort jag ser en annan katt gå därifrån alt. säga till den andra ägaren att vår katt inte tål andra katter (misstänker att hon är väldigt ranghög, därav hennes heta temperament..dock har jag ALDRIG sett henne såhär, det var en helt annan katt verkligen...)
Var också rädd att Agnes skulle koppla ihop den jobbiga händelsen med mig o att hon skulle fortsätta bli aggresiv mot mig. Men det verkar inte så, för hon kom flera gånger igår o strök sig mot mina ben, skulle va nära mig hela tiden, så hon visste att det blev fel igår. Men så är det ju med djur, man kan aldrig veta exakt hur de kommer bete sig i nya situationer, samtidigt får man inte vara rädd för att prova nya saker heller.
Hur som helst mår vi bra, trots att jag har kanske 20 rivmärken o ont i leder o ett finger. + ont i armen efter sprutan..stackars mig!! :-( Det kunde ha gått värre. Jag är glad att hon mår bra o inte är rädd längre. Tydligen är det väl så att vissa katter har svårare för andra, därför kommer Agnes få vara ensamkatt.
Det var lite om gårdagens trauma..allt som var tänkt att göras igår blev ju inte gjort, ligger lite efter..men har iallafall betalat räkningar, bäddat, ätit o vilat. Ska ta mig en dusch nu o göra rent såret igen..blä va äckligt med var! Tur de är lite som kommer iallafall..
Mysiga detaljer i inlägget....
Hoppas er dag igår var lugnare än min. ;-)
Kommentarer
Trackback
